Jag är orolig och ängslig vad gäller mitt företag. Jag vet att jag klarar av det men det är så tufft i början. Jag måste hitta kunder som vill erhålla det jag "säljer". 

Jag är oxå jätteglad eftersom det är en gammal dröm men då tänkte jag mera att jag som gammal skulle sitta i en gungstol, sippa på whiskey o röka cigarrcigariller. Nu är jag nikotinfri, gillar inte whiskey o vill inte ha en gungstol men jag vill fortfarande jobba inom mitt område.       

2 stora saker har hänt och händer i mitt liv. Dessutom kom dom samtidigt. Jag fick göra en gastric bypass för min hälsas skull o jag är mycket glad över det. Har gått ner ca 10 kilo sen 5 oktober. Lagom takt tycker jag även om jag trodde att jag skulle rasa ner i början med tanke på hur jag åt innan operationen.

Sakta är bra o då hinner hjärnan med att ställa om sig.

Sen av olika anledningar hade jag plötsligt inget arbete. Det var en stor o tung livskris o jag tog mycket stryk men jag kom igen, jag gör alltid det av någon anledning.

Så då kom ju drömmen tillbaka om att ha eget. Nu ska det ske ...    .... Coolt som fan.

Skulle vara så nice att så fort magen har hittat sig o jag med den, gå ut med en vän o svinga en bägare.  Så jag gör det själv när den dagen kommer. 

Nu ska jag strax äta dagens sista mål vilket idag är jordgubbs-kräm. Smarrigt.

Allt sötsug har försvunnit av opeartionen. Socker var mitts största missbruk så jag är själaglad över det!

Ja jag har sett att någon eller några läser min blogg. Kul tycker jag. Fast jag inte förstår varför   . Men det gör inget, jag behöver inte förstå det.

Natti natti då.  

Undrar om jag är den äldsta bloggaren ... inte för att det spelar nån roll.

Ålder är en märklig historia o svår. Det går så rasande fort och ännu snabbare efter 40. Jag har inte haft någon som pratat om det med mig. 

Jag tycker att man ska prata med sina barn om livets utveckling. Det går inte i tonåren för då tror man ju att man aldrig ska dö. Det kanske är bra ... jag vet inte. Tonåren är jobbiga som dom är ändå o det räcker nog med det. 

Nu har det blivit som om allt handlar om tonåren. Det tycker jag är korkat eftersom det inte är sant. Det är en sån förlust för oss alla att det är så ålders-uppdelat. Vi blir främmande för varandra.

Jag bodde i Dublin i 3 år och där var det så att alla åldrar umgicks. På barer kunde det vara folk från barnaåren till 80-åringar. Det var så befriande och roligt. 

Det var inte så när jag var tonåring, slutet på 60-talet. Då var alla åldrar med helt naturligt. Jag vet inte hur det gått till här med oss. 

Det blir ju att alla grupperingar beroende på ålder snackar skit om nån annan gruppering o vi möts väldigt sällan. Sorgligt.

Det är tufft att åldras. Speciellt om man har kvar sin ungdom inuti och man fattar inte riktigt hur man ser ut eftersom insidan är ung.

Jag stod i en Monki-affär o kollade runt. Plötsligt ser jag i ögonvrån att en kärring är på väg mot mig...jag börjar muttra om att hon skull flytta sig för att inte gå på mig. Men det gjorde hon inte minsann utan kom närmare o närmare. Jag var beredd att "ha ett snack" med henne...så jag tittar upp för att möta hennes blick... o jag mötte min egen spegelbild. Det var jag som var kärringen.

Jag garvade gott till sjag insåg hur fort livet gått o hur fan har det bara rullat på. Vart tog allt vägen..?? Det är så mycket jag missat pga krigsskador från uppväxten. 

Vissa saker kan jag göra men andra saker är förlorade. Det är förjävligt bara och enormt sorgligt.