Jaa...jag tycker illa om helger för det blir så brutalt med ensamheten. Den går inte vifta bort. 

Som barn blev jag tidigt våldtagen av vuxna män på olika ställen. i samma stund som det första övergreppet sker förändras hela barnet och allt är upp o ner. Man förstår inte så klart vad det är som sker. Eftersom de vuxna är för barnet hela världen o litar då helt på vuxenvärlden. Som barn kan man inte säga stopp eller göra nåt över huvudtaget. Så då kan barnet inte anklaga någon annan än sig själv, eftersom det som sker är helt obegripligt.

Så är det ju även som vuxen, att det man inte förstår försöker man ta reda på vad det är. 

jag är så jävla trött på att ha min historia !!! Jag blir galen  . Det tar aldrig slut. 

Som barn lär vi oss det sociala samspelet i lekar o.d  Som utsatt fattar man inte det alls för huvudet är fullt av det som händer o har hänt. Ofta är barnet skrämt till tystnad av förövarna. 

Så barnet vänder sig inåt när inget skydd finns. En livslång tragedi. Att alltid känna sig konstig, utanför, korkad, obegriplig. Det blir den yttre masken som syns o finns. Fast man inte vet det själv. Så formas man och blir.

Rädslan/skräcken är ständigt närvarande och den sliter sönder. Den hindrar andra att komma nära och det är den största skräcken - att någon ska göra en illa igen. Samtidigt finns längtan efter närhet. Den längtan gör så fysiskt ont.

Man är helt förändrad.  Kan inte skydda sig. Kan inte bedöma folk utan med barnets längtan så litar man på helt fel personer. Dom som fanns då och var onda.  Då sker övergrepp igen i form av våldtäkt, misshandel, nära att bli dödad osv osv i all jävla oändlighet..............................

Jag har gått många år i terapi och har bearbetat mycket men det går inte att bli hel för det spökar i dom mest märkliga situationer. Fast nu vet jag vad som sker så då har jag verktyg att lugna mig med. Men det går aldrig över. För att det sätter enorma avtryck i själen, kroppen, mentalt, beteendemässigt, värktillstånd, tvivel på allt, paranoia, skräck. Samt massa annat, det påverkar varenda del av en människa. 

Jag är inte rädd längre sen x antal år och det är obeskrivbart i lättnad. 

Övergreppen gjorde mig sårbar för andra rovdjur. Som mobbare till exempel. Jag var mobbad i skolan  klass 1-6. En mobbhändelse i klass 6 gjorde att en del av mig dog där. Det var för grovt. 

Mobbingen har satt otroliga konsekvenser. Än idag om jag är i en grupp med människor blir jag på min vakt och backar undan. Blir tyst och kan göra mig osynlig som jag kunde i barndomen. Det kommer aldrig att försvinna heller och jag har svårt ibland att komma ihåg var det kommer ifrån, för jag blir lätt paralyserad och helt onaturlig vilket i sin tur gör att folk tycker jag är konstig och så sluts cirkeln. Utanförskap.

...forts följer

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag är en förunderlig dag. Min hela tillvaro är i total förändring.  Oroligt - så klart. Spännande - så klart. Läskigt - absolut.   Efter operationen den 5 oktober har jag nu tappat ca 12 kilo. Det är mycket och min kropp är överlycklig och ja...

Läste igenom nu det jag skrev igår.... o det gör mig så jävla skitförbannad. Mitt liv, mina behov, känna kärlek, ge kärlek, närhet o människor har förut inte varit för mig. Men nu tycker jag verkligen att det är för mig. Samma rättigheter som alla an...

Skrev nyss ett rätt långt inlägg...........sen fuckade min satans sladd så jag blev bestulen kan man faktiskt säga på mitt inlägg .....   Så jag återkommer nog. ...

Idag ska jag åka o träffa en kvinnlig tatuerare o prata lite. Det ska bli kul. Jag är trött på den/dom jag haft så länge.  Det är hennes syster som berättat om sin syrra så vi åker dit vi två + en bäbis.   ...

När man pga av sin trasiga barndom blir/är krigsskadad så är det mycket svårt att känna igen bra människor. Istället blir det tvärtom. För mig har det met handlat om "väninnor" som gillade mig för det att på ett eller annat sätt använda mig. Såna f...