Läste igenom nu det jag skrev igår.... o det gör mig så jävla skitförbannad. Mitt liv, mina behov, känna kärlek, ge kärlek, närhet o människor har förut inte varit för mig. Men nu tycker jag verkligen att det är för mig. Samma rättigheter som alla andra har. 

När det stod helt  klart för mig hade många år gått....bara försvunnit. Jag har missat så mycket. Det är så sorgligt och väldigt ledsamt.

Jag är jätteglad att jag mår bra nu. Det är en sån lättnad så det går inte att sätta ord på. En del saker kan jag ta igen men mycket inte alls. Det får jag tugga i mig o även om jag får vredesutbrott ibland över det så är det så.

Så blev mitt liv. 

Det här är den jag blev.

Och jag är stolt över mig för allt jag genomgått utan att förstöras mer. Jag vann. Mot alla odds. 

Ska i fortsättningen skriva om annat än barndom. Även om den givetvis är med mig mer eller mindre hela tiden. Men jag har mycket annat som jag vill förmedla.

Av för mig okänd orsak är det lite motiverande att någon eller några läser mina ord.

Godnatt